Pages Navigation Menu

POPULÄRVETENSKAPLIG HÄLSOTIDSKRIFT

Bipolär sjukdom drabbar minst 1% av befolkningen.

Bipolär sjukdom drabbar minst 1% av befolkningen.

Magnus Werner berättar om sin långa kamp mot de berusande topparna och de avgrundsmörka dalarna – och om diagnosen som kom först vid 40. Han hoppas också att du vill stödja hjärnforskningen med en gåva, så att fler kan få rätt diagnos och effektivare behandling. Det skulle minska mångas lidande och spara stora samhällskostnader.

 

 

”Många skulle få ett bättre liv om vi lär oss att upptäcka bipolär sjukdom tidigt”

Redan som barn ansågs jag känslig. Och i 20-års åldern var jag så deprimerad att jag hamnade i tvångsvård – där jag försökte ta livet av mig. Jag förstod att något inte stod rätt till, men jag ville så gärna ha ett normalt liv så jag fortsatte kämpa på.

Vid 40, när jag hade det mest spännande jobbet någonsin, kraschade jag än en gång ner i en djup depression. Jag såg själv att jag stortrivdes med livet, men orkade ändå inte med tillvaron. Så jag sökte äntligen hjälp. När jag ser tillbaka på det tror jag att mer kunskap i vården skulle göra underverk för att ”fånga upp” sådana som jag. Det är ett av flera skäl till att det behövs mer pengar till hjärnforskningen.

Läkaren konstaterade hur som helst att jag hade bipolär sjukdom, troligen redan från det att jag började i skolan. Själv har jag väldigt få konkreta minnen av mina sjukdomsperioder, eftersom hjärnan belastas så mycket att den glömmer. Men det brukar gå till som så att jag först går upp extremt mycket i varv, jag blir hypoman. Det är som att leva i en ständig eufori. Jag är social, skämtsam och initiativrik – och kan sova i två timmar per dygn och ändå jobba i fullt tempo. Men sedan kommer depressionen. Den är så nattsvart att jag inte ens orkar resa mig ur sängen.

Även om det var skönt med en förklaring så var diagnosen väldigt svår att acceptera, jag skulle aldrig bli normal. Många säger att ”jag är inte min diagnos”, men jag känner faktiskt att jag är det. Den genomsyrar allt. Jag har förlorat många vänner, genomgått två skilsmässor och haft massor av olika jobb, utan möjlighet till riktig karriär. Efter diagnosen gick jag från drömjobbet till lågbetalda yrken, så även ekonomin har lidit. Lustigt nog är jag ändå inte missnöjd med mitt liv.

Just nu är jag sjukskriven, men innan dess hade jag hållit mig frisk i fem år! Det går alltså att få det att fungera, men med större kunskap i samhället och bättre mediciner hade det varit betydligt enklare. Så här års är det extra svårt för mig och många andra som lider av psykisk ohälsa. Julen innebär mycket förväntningar och stress – jag är alltid rädd för hur det ska bli. Din julgåva till Hjärnfonden kan göra livet bättre för många människor.
Magnus Werner, 53 år från Eskilstuna

Källa: Hjärnfonden

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>